Visit Lidingö - Lidingös besöksportal

Hem

Runristning och gravfält vid Askrikevägen

"Åsmund ristade runor efter Sten, sin farfar, och fadern till Sibbe och Gerbjörn... ett stort minnesmärke efter en god man"

"Åsmund ristade runor efter Sten, sin farfar, och fadern till Sibbe och Gerbjörn... ett stort minnesmärke efter en god man"

Runristning och gravfält vid Askrikevägen.

Runristning och gravfält vid Askrikevägen.

Runristningen efter renoveringen i maj 2019.

Runristningen efter renoveringen i maj 2019.

Runristning och gravfält vid Askrikevägen

Vid korsningen där Askrikevägen, Rönnvägen och Villavägen möts (se karta längst ned) ligger ett gravfält från järnåldern. Det består av ett femtiotal gravar. Huvuddelen av dem avtecknar sig under runda mer eller mindre välvda kullar. Här finns också tre gravar som har en rektangulär form och en grav som har formen av en treudd. I gravfältets södra del finns en runristning på en bergshäll.

Runristning
Runhällen, som upptäcktes vintern 1984 när två pojkar åkte kälke, är Lidingös andra kända runristning.

Inskriptionen höggs till minne av Sten som sannolikt var bosatt på Lidingö under vikingatidens slutskede. Seden att rista runinskrifter av detta slag hörde hemma i den spänningsladdade brytningstiden mellan hedendom och kristendom på 1000-talet. Runhällen var fram till 1984 dold av ett jordlager.

Texten på hällen har tolkats till:
“Åsmund ristade runor efter Sten, sin farfar, och fadern till Sibbe och Gerbjörn… ett stort minnesmärke efter en god man”

Om Sten och sönerna Sibbe och Gerbjörn ligger begravda här på Bo-gravfältet kan inte utläsas på inskriptionen. Men gravfältet precis ovanför stenhällen är av samma storlek som gravfältet vid Sticklinge, alldeles söder om Lidingö golfbana.

Det stora, likarmade korset i ristningen vittnar om att Sten, som är den till namnet hittills äldste lidingöbon, bekände sig till den kristna tron. En del av ornamentiken är fragmentarisk men större delen av av risningen är bevarad.

Gravfält
1972 undersöktes tre av gravarna i gravfältet. En grav innehöll inga daterande fynd. En innehöll nitar, spikar, fragment av kam och brynsten, keramikskärvor och brända ben. Den tredje graven innehöll järn-, kam- och brynstensfragment, keramikskärvor och brända ben. De två gravar som kunde dateras var från yngre järnåldern (500 – 1050). Gravfältet har sannolikt använts som begravningsplats för de äldsta bönderna i Bo (Vikby).

De flesta anläggningarna bör, liksom de undersökta, innehålla hedniska brandgravar, men det är möjligt att de yngsta begravningarna skedde på kristet vis och att en del därför döljer kistgravar där de döda har jordats obrända.

Tillägg i maj 2019:
Nu är stenen åter rengjord och runorna har fått ny färg. Och runologerna som målade hittade lite nya detaljer på stenen.

Inskriptionen på stenen lyder: Åsmund ristade runorna efter Sten sin farfar och fader till Sibbe och Gerbjörn och Ulv. Det är ett mäktigt minnesmärke efter en god man.”

Även om runorna nu syns tydligt så ruvar stenen på en del hemligheter. En är dateringen.

- Det är ingen känd runristare eller mästare som gjort inskriptionen, den är välstavad men inte så stilsäker, berättar Magnus Källström, runolog på Riksantikvarieämbetet. Djuret på stenen har ett stort öga och en konkav noslinje, det tyder på att den är från första halvan av 1000-talet.

- Men det finns också ett kors på stenen, och det började inte dyka upp förrän i slutet av 1000-talet. Så vi kan förmoda att den är från mitten av 1000-talet.

Det är också ovanligt att man ristade runstenar efter sin farfar, det var oftast fäder, söner eller hustrur som fick stenar resta efter sig.

En annan sak som väcker nyfikenhet – i alla fall hos runologerna – är inskriptionen som säger att det är ett stort minnesmärke.

- Stenen i sig är inte så stor så man undrar ju om den är en del av något större som finns här i området, säger Magnus Källström.

Tillsammans med Laila Kitzler och Sofia Pereswetoff-Morath har Magnus nu fyllt i runorna på stenen med röd alkydoljefärg. Linoljefärg tar för lång tid på sig att torka, speciellt när det är risk för regn. De flesta runstenar var målade med en rödaktig färg, men andra kulörer förekom också. Och ibland avslutas de ristade runorna lite abrupt. Det beror oftast på att den som ristade in runorna inte orkade rista in alla ord i stenen utan skrev de sista med bara färg.

Innan stenen i Askrike målades gjordes den ren av stenkonservator och lite nya detaljer hittades efter det. Till exempel att ristaren vid runorna A och N på ett ställe utnyttjat sig av korsande slingor i stället för att hugga helt nya runor, en arbetsbesparande metod. Och nu är även djurets knorr målad.

Stenen i Askrike är en hällristning vilket bara är vanligt i Mälardalen. Den är en av två kända runstenar på Lidingö, den andra är en halv sten som står vid Dalängen.

Tilläggstext: Lidingö stad

 

Kommunikationer: Tunnelbana till Ropsten. Buss 204, 211, 212 och 222 (endast vid högtrafik) till hållplats Askrikevägen. Gå bakåt mot bussens körriktning till trafikljuset, korsa Norra Kungsvägen och gå på Askrikevägen cirka 200 meter. Runristningen ligger på vänster sida. Informationsskylt finns.

© visitlidingo.se 2021